Speljättens första kvinnliga programmerare

2014 klev Mehrnaz Bari in som den första kvinnliga kodaren på spelföretaget Paradox Interactive. Mycket har hänt med branschen sedan dess, men kvinnor saknas fortfarande på de tekniska positionerna. Därför vill Mehrnaz bredda bilden av branschen och yrket.

– Det som är spännande med spelbranschen är att den ständigt är i rörelse. Tekniken ligger i absolut framkant och driver utvecklingen framåt, säger Mehrnaz Bari.

I sju år har Mehrnaz jobbat med spelutveckling. Under dessa år har hon hunnit vara på både Paradox Interactive och Frostbite, där hon jobbar sedan tre år tillbaka. Att hon skulle arbeta som kodare var dock långt ifrån en självklarhet.

När Mehrnaz var ett år gammal flyttade hon och hennes familj från Iran till Sverige. Hon berättar hur betydelsen av utbildning är stor i den iranska kulturen och att hennes familj alltid har haft ett starkt teknikintresse.

– Min mamma doktorerade i kemiteknik när jag växte upp och det finns en lång rad ingenjörer i släkten, säger hon.

Mehrnaz följde sina släktingars fotspår och efter studenten läste hon bioteknik på KTH i Stockholm. Därefter fick hon jobb som it-konsult och gjorde snabbt en karriär som merchandiser på H&M med placering i London. Hon vantrivdes dock i Storbritanniens hierarkiska arbetsdynamik och saknade Sverige.

– Jag var påverkad av vad alla runt omkring hade för förväntningar på mig. Min plan var att bli konsult och så småningom företagsledare, men jag märkte ganska snabbt att min karriärsbana inte alls var vad jag hade tänkt mig. Inte heller utgjordes den av vad jag egentligen brann för. Det var snarare ett resultat av vad som ansågs ha hög status i samhället, säger Mehrnaz.

Hon saknade glädje och drivkraft. Efter två år i arbetslivet bestämde sig Mehrnaz för att säga upp sig från sitt arbete och flytta hem. Väl i Stockholm föreslog hennes sambo att hon borde testa på programmering.

– Till en början var jag ganska negativt inställd till det och sa att det inte var något för mig. Jag hade ingen aning om vad programmering innebar. Men eftersom jag ändå inte hade något för mig så provade jag på det.

Det var kärlek vid första ögonkastet och hon sökte direkt till universitetskurser i datavetenskap. Några månader senare var Mehrnaz tillbaka i föreläsningssalen.

– Det som är fascinerande med programmeringsspråket är att det hela tiden utvecklas. Man kan alltid lära sig något nytt och samtidigt utveckla sin förmåga i hur man resonerar och löser problem. Programmering är ett arbete som aldrig tar slut helt enkelt, säger hon.

Till skillnad från hennes tidigare jobb som projektledare, där hon var beroende av en budget, en tidsram och medarbetarna, kunde Mehrnaz plötsligt själv bestämma vad hon skulle göra.

– Som programmerare kan jag alltid utforska nya sätt och metoder att utföra mina uppgifter på. Kicken när man lyckas lösa en uppgift är omöjlig att slå, säger hon.

Målet blev ett jobb inom spelutveckling. Hon sökte sig till Paradox Interactive för att göra sitt examensarbete men blev istället erbjuden en anställning.

– Jag kategoriserar inte mig själv som någon gamer. Det som lockade mig till branschen var snarare kunskapen och drivkraften som finns här. Konsumenterna förväntar sig hela tiden nya uppdateringar och att spelen ska bli mer spännande, kreativa och interaktiva. Det gör att vi måste pusha tekniken framåt i varje projekt, säger Mehrnaz.

Vid rundturen på sin nya arbetsplats reagerade Mehrnaz när hon presenterades som bolagets första kvinnliga programmerare. Under studierna hade hon varit så fokuserad på sin nyfunna kärlek till kodning att hon inte hade hunnit reflektera över faktumet att hon var ensam tjej på lektionerna. Den insikten ledde till att Mehrnaz beslöt sig för att inspirera fler kvinnor till att programmera.

– Jag har själv gjort den här resan och vet hur skrämmande programmering och kodning kan verka. För många tjejer är datateknik långt ifrån vad man tror sig kunna vara intresserad av. Jag vill därför visa upp en annan sida av det här yrket.

Mehrnaz är aktiv i nätverk som Tjejer Kodar och Tekla, där hon hållit i workshops och föreläsningar. Hon har varit talare vid Women in Tech och Game Developers Conference, fått Elisabeth Tegner-stipendet för hennes engagemang och är ofta ute i skolklasser och pratar om programmering.

Hon tror att en anledning till att det fortfarande finns så få kvinnor inom programmering beror på bland annat barndom och uppfostran.

– Det är många som pratar om att Sverige är jämställt och att kvinnor och män har samma möjligheter, och det stämmer. Men någonting i den svenska kulturen gör att kvinnor drar sig för att läsa teknik i allmänhet och datateknik i synnerhet. Jag tror det spelar roll hur föräldrar behandlar sina barn och huruvida man uppfostrar pojkar och flickor olika och har olika förväntningar på dem, säger hon och fortsätter:

– Jag har pratat med många tjejer som är rädda för att de inte ska klara av en ingenjörsutbildning men som samtidigt är jätteintresserade av AI, robotar och matte. Den rädslan tror jag på något vis är kulturell.

Mehrnaz engagemang handlar om att möta rädslan. Hon vill berätta om de tekniska yrkena utan att framställa dem som svåra eller komplicerade, utan snarare något som kräver intresse och passion.

Hon understrykeräven vikten av att behålla de datautbildade kvinnorna i tekniska roller. Med sin managementbakgrund har hon själv fått flera erbjudanden om chefspositioner och upplever att hon har fått kämpa med att vara kvar i rollen som programmerare. Att skifta till ledarrollen menar hon leder till att kvinnor inte tar del av den tekniska utvecklingen i samhället.

– Det är inte en hållbar lösning om det enda sättet att höja sin lön är genom att gå till en roll som inte intresserar en lika mycket som den tidigare. Istället borde företag satsa på att erbjuda kvinnliga programmerare tekniska karriärvägar med större påverkan och ansvar och samtidigt passa på att lyfta dem som förebilder.

Spelbranschen beskriver Mehrnaz i övrigt som väldigt diversifierad. Hon berättar att spannet mellan medarbetarnas politiska åsikter och sexuella läggning sträcker sig över hela spektrumet. Det enda som spelar någon roll är ens passion och kompetens. Samtidigt är det mestadels unga killar som lockas till branschen, vilket leder till en ensidig organisation, ledning och produkt.

– Jag förstår varför branschen ser ut som den gör. Många av de svenska spelbolagen har vuxit från några få passionerade utvecklare till stora mångmiljonföretag. Men, då kan man inte fortsätta driva det som ett startup-bolag. De behöver se över arbetskulturen och vilka personer de anställer, säger hon och avslutar:

– Mycket har hänt i branschen sedan jag började här. Det har jag själv märkt av och statistiken tyder på det, men det finns en lång väg kvar. Därför hoppas jag att fler kvinnor släpper sina måsten och vågar sticka ut.